Förlust på WHA trots heroisk kamp i andra halvlek

Oavsett vilka rubriker lokalpressen kan komma att slå fram kommer alla som förstår något alls om fotboll att minnas andra halvlek hemma mot Honka som stunden då Åland United pånyttföddes. Efter en tids halvdana insatser kunde hemmalaget under lördagskvällens andra halva stiga fram och liksom bli sig själv igen. Detta bådar gott inför sommarens ligaspel och cupfinal. Denna gång räckte det dock inte till och en hemmaförlust 0-2 (0-2) blev det som kommer att ristas in i annalerna.


Våren har ju inte varit så nådig och denna sista säsong för WHAs naturgräsmatta ger tyvärr varken själva arenan, eller dess högprofessionella personal rättvisa. Gropigt och studsigt är det, men enligt förhållandena det bästa man kan få till under dessa villkor. Därmed inbjuder inte planen till skönspel. Fotboll är dock ett så komplext spel att man kan spela det på närmast oändligt olika sätt.


FC Honka kom till match med en plan som innebar ganska raka bollar över Åland Uniteds ytterbackar och sedan rappa löpningar. Under de första 20 minuterna var det Honka som hade lite mer av bollinnehavet. Åland United följde dock matchplanen rätt väl och kom åt att erövra bollen högt uppe i plan, eller sedan lite längre ner, men var då beredda på kontring. 2-3 kontringar gick om intet då anfallsspelarna var lite väl heta på gröten så Gustav Mattson fick lov att flagga av dem för offside. Sedan, plötsligt i den 23e minuten kom Milla Punsar i en djupledslöpning och fick tån på en djupledspassning såväl att den seglade förbi Anna Tamminen i mål. Det allt mer laddade Honka fortsatte att trumma på mot det lite passiverade hemmalaget och fyra minuter senare, minuten efter att Tamminen räddat Punsars skott mot främre stolpen till hörna, satt bollen i nät igen. Nu var det Riikka Hannula som styrde Aino Vuorinens hårda och låga inlägg i en hög båge över Tamminen i mål. 0-2 var det där och många trodde nig att luften gått ur Åland United där.


Sista kvarten av första halvlek blev sedan en lite tafflig historia där dock Emelie Johansson och Monica Hagström fick sina lägen, utan att lyckas överlista Milla-Maj Majasaari i Honkamålet. Även bortalaget hade ett läge ännu på slutet då Tiia Savolainen bröt in från höger och tvingade Anna Tamminen till ytterligare en räddning.


I halvtid fanns det inte många alternativ. Åland United kunde lägga sig ner och dö, eller lyfta huvet och ta upp kampen. Under Samuel Fagerholms och lagkaptenen Bri Campos ledning valde man att försöka göra något av denna match. Andra halvlek blev sedan en helt annan historia.


En kollektiv kämpainsats är vad man vill minnas Åland United för i denna andra halvlek Ska vi dock plocka fram en spelare som kom att figurera mest blir det Phoenetia Browne, som också helt rättvist premierades som ÅUs bästa spelare efter matchen av PAF och Finlands landslagstränare Anna Signeul. Pho jobbade och slet, samt lyckades komma till farligheter, eller leverera farliga inlägg. Även Rosa Maria Herreros Ossorio offrade sig mycket för laget och var så nära att göra mål, på Brownes inlägg, i den 53e minuten. Bri Campos hade dock även hon attackerat mål och låg i vägen för bollen och så att säga räddade den på linjen. Dessutom valde domaren Ifeoma Kulmala att döma situationen offside, med hänvisning just till Bri Campos.


Det var mycket bollar framåt och ren och ram kamp i andra halvlek. Förutom Pho Browne, som själv hade 3 goda målchanser kom Bri Campos att avsluta 3 gånger och Emelie Johansson samt Rebecca Björkvall en gång. Man kan på riktigt säga att bollen inte ville gå in. Honka kom till följd av den massiva Åland United offensiven vid några tillfällen till kontringar. Farligast här var utan tvivel Riikka Hannula som i den 53e, 61a och 74e minuten kom till avslut efter att ha löpt i djupled. Dessutom hade Aino Vuorinen ett skott mot bakstolpen i den 55e minuten som Anna Tamminen fick sträcka sig för att rädda.


Det blev inga mål alls i andra halvlek och tre poäng åkte med Rosa Lappi-Seppälä och Honka till Hagalund. Kanske vi dock, med Anna Westerlunds ord såg något som vi kommer att minnas denna säsong för:

"Under min tid här har jag inte upplevt något sådant inom laget som vi plockade fram under andra halvlek. Jag tror det är just detta vi får ta med oss härifrån och så bara kämpa vidare."


Samuel Fagerholm var inne på samma linje:

"Vi var värda mer än vi fick på basen av andra halvlek. Nu får vi bara lov att inte ge bort matcher i den första och alltså spela två halvlekar på det sätt som vi kan bara vi tar fram det."


Nästa helg åker Åland United upp till österbotten och Nedervetil för att möta liganykomlingen IK Myran i sin hemmakula. Nästa gång det vankas Damernas Liga hemma på WHA blir den 25e maj klockan 18.00. Då står Ilves för motståndet. Alla 240 som kom i dag och många till önskas välkomna då. Detta är att stöda ett fotbollslag. I nöd och lust. Om laget vill visa vem det är, då kan man tåla mycket som supporter, inte sant?


Honkas lag: Milla-Maj Majasaari - Nana Yang, Inka Kaivola, Elli Pikkujämsä, Aino Nurmi (46e Wilma Spets) - Aino Vuorinen- Suvi Kärkkäinen, Saara Lappalainen, Tiia Savolainen (84e Kaisla Karppinen)- Milla Punsar (76e Jasmin Leppioja), Riikka Hannula


ÅUs lag: Anna Tamminen- Phoenetia Browne, Sara Nordin, Anna Westerlund, Pille Raadik, Emelie Johansson- Tiia Peltonen (67e Olivia Mattsson), Monica Hagström (72a Isabella Mattsson), Bri Campos- Signy Aarna (67e Rebecca Björkvall), Rosa Maria Herreros Ossorio



0 visningar
  • Black Facebook Icon
  • Black Twitter Icon
  • Black Instagram Icon
  • Black YouTube Icon

© 2019 by Mazocialmedia